När andra semestrar på Aruba, Bora Bora eller Paradise Islands – varför väljer jag att resa till en plats som Västbanken?
Det är bara timmar kvar nu tills planet lyfter. Och jag försöker samla tankarna kring vad det är jag tror att jag ska få uppleva, vad det egentligen är som jag söker.
Visst är det till viss del nyhetsnörden i mig som söker sitt lystmäte. En längtan till platser med namn som fått sin laddning genom fetstilta krigsrubriker och knastriga rapporteringar över svajiga telefonlinjer.
Men det är ett sökande som leder mot klichéer och polariseringar. Hårdför vapenmakt mot nyckfull terrorism. Militärernas hårda nypor mot de uppretade folkhoparna. Bilderna jag redan sett tusentals gånger.
Är det verkligen det jag vill rikta mitt kameraöga mot? Sätta ord på? Att nöja mig med det vore att göra resan onödig.
Jag vill hitta andra verkligheter, bortom det förväntade. Samla på ögonblick av vardagsglädje och hopp, som måste finnas även bakom en åtta meter hög mur. Skildra fredssträvanden och försoningsvilja mellan människor som av en hel värld ses som bittra fiender.
Och jag vill utmana mig själv, utsätta mig. Låta mig omskakas, omvälvas. Inte fly det smärtsamma genom att söka den skenbara bedrägliga distansen mellan oss och de andra.
Jag vet inte om mina föresatser lyckas. Men jag anar att den här resan kommer att göra saker med mig. Att jag inte kommer att vara densamma efteråt. Och snart kommer jag att veta. Snart börjar det…
