En irakisk-svensk man sprängde en bil och sig själv i luften i centrala Stockholm, mitt under julhandeln 2010.
Den polarisering, främlingsfientlighet och misstänksamhet som kom att prägla Stockholm i händelsens kölvatten belyste författaren Jonas Hassen Khemiri i krönikan ”Jag ringer mina bröder”.
Nu har krönikan vuxit ut till en roman.
Romanen, som är författarens tredje, utspelar sig i huvudkaraktären Amors huvud under 24 timmar efter attentatet. Vi får följa honom när han rör sig runt i den hemstad som han nu upplever helt förändrad.
Ibland får vi följa Amors inre monolog i ett associativt, konjunktionsmatat och alltmer hetsigt flöde, som gestaltar hans tilltagande desperation. I andra delar får vi följa Amors samtal, verkliga eller inbillade, med vänner och närstående.
Amor ger vännerna goda råd om hur de ska agera för att inte dra på sig misstänksamhet i den stad där de alla över en natt förvandlats till potentiella terrorister i omgivningens ögon. Men hans motstridiga råd blottlägger hans egen villrådighet, känsla av utsatthet och tilltagande förföljelsemani.
Som ofta i Jonas Hassen Khemiris böcker är humorn en viktig ingrediens, som förstärker budskapet och gör det mera lättsmält. Och redan titeln kan ses som en drift med svenska fördomar om det mångkulturella.
Romanen är uppbyggd med krönikan som skelett även rent formmässigt. Här har den delvis omarbetats och sprängts in i berättelsen i flera korta stycken. Det skapar en röd tråd, också genom att varje fragment inleds med samma mening – den som utgör bokens titel. På samma gång skapar det också en formmässig splittring i texten, något som dessutom förstärks genom flera andra stildrag.
Berättelsen består i stora delar av dialoger i korta meningar, som saknar anföringstecken. Ibland övergår replikväxlingarna i perspektivväxlingar. Ibland växlas repliker mot miljöbeskrivningar, som förstärker tystnaden i samtalen. Vissa gånger möts repliker och undertexter och vissa gånger är det till och med huvudpersonen som överlägger med sig själv.
Det här skapar en stark kontrastverkan som bidrar till den splittrade och söndersprängda formen. Här samverkar också form med innehåll och förstärker den splittring som tilltar i huvudpersonens tankevärld och självbild under berättelsens gång.
Sprängningarna i december 2010 splittrade och polariserade stockholmarna. Men de splittrade sannolikt också självbilden hos många av dem som var rädda för att bli utpekade som möjliga terrorister.
Krönikan, som publicerades en vecka efter dådet, fick stor uppmärksamhet och blev hett bränsle i debatten om tilltagande främlingsfientlighet.
Romanens budskap är kanske mest en utspädd variant av det som redan fanns i krönikan. Men Jonas Hassen Khemiris stilsäkerhet, språkliga lekfullhet och förmåga till formfulländning lyfter ändå tveklöst romanen ”Jag ringer mina bröder” till en stor läsupplevelse jag inte vill vara utan.